I. Australian Open är i år veteranernas tävling. Snittåldern är 32,5 för damtävlingens semifinalister och 30,25 för herrarna. Vi vågar oss på en gissning att båda är rekord för den öppna eran. Det finns många teorier om varför de äldre spelarna presterar så bra. En vanlig förklaring är bättre kost och skadeförebyggande träning och det har säkert betydelse. Personligen tror jag att en förklaring till att spelare fortsätter i hög ålder är att det är bekvämare och roligare att resa idag än vad det var för 20 år sedan. Vill Roger Federer se sitt favoritlag Basel spela är det bara att ta fram laptopen. Vill han skypa med tvillingarna så kan han göra det när som helst och var som helst så länge de är vakna. 
 
II. För första gången sedan Australian Open 1980 deltog ingen svensk i vare sig herrsingel eller damsingel i en Grand Slam. På den tiden berodde frånvaron av svenskar delvis på att Australian Open saknade den status tävlingen åtnjuter idag. Björn Borg spelade turneringen 1974 men avstod efter det resten av karriären från den långa resan. I år hade Johanna Larsson chansen att spela sin 26e raka huvudtävling i en GS men avstod på grund av sjukdom. Det var mycket ironiskt att ersättaren Maryna Zanevska var skadad men hade mindre moraliska betänkligheter mot att hämta prischecken.
 
III. Underlaget i Melbourne har de senaste åren fått mycket kritik för att vara för långsamt men i år bestämde sig arrangörerna för att ge svar på tal. Fjärran är det sandpapper som Djokovic och Nadal kämpade på under en nästan sex timmar lång final för 5 år sedan. Engligt Court Pace Index är banan på Rod Laver snabbare än alla Masterstävlingar förutom Shanghai, något som lett till framgångar för aggressiva spelare som Dimitrov, Vandeweghe och Lucic. En plump i protokollet är att skillnaden mellan Hisense och Rod Laver är alldeles för stor för att det ska vara acceptabelt i en seriös turnering.
 
IV. Framgångarna för veteranerna underlättades av att den yngre generationens insatser lämnade mycket övrigt att önska. Thiem, Kyrgios, Pouille (delvis ursäktad på grund av skada), Tomic och Edmund var alla spelare under 25 som inte motsvarade förväntningarna. Thiem är förvisso rankad åtta men spelmässigt är det svårt att se någon större förbättring jämfört med ifjol. Ett undantag är Alexander Zverev som spelade fantastisk tennis mot Nadal men fick ännu en påminnelse om att han måste tillbringa mer tid i gymmet för att konkurrera med de stora pojkarna. Apropå sådana visade Reilly Opelka att han blir att räkna med efter att i första omgången nästan snuvat Goffin på en kvartsfinalplats. Isner-kopian spelar en föga upphetsande tennis men kommer förmodligen bli svårslagen när han fått ordning på sin jättelika kropp.
 
V. I herrdubbeln är det formstarkaste dubbelparet just nu klara för final mot tidernas mest meriterade dubbelpar. Medan ingen lär vara speciellt förvånad äver att Kontinen/Peers och bröderna Bryan gör upp om titeln är det desto mer anmärkningsvärt att sydafrikanen Polmans och hemmaspelaren Whittington tog sig till semifinal. Polmans var inför tävlingen rankad 250 och Whittington 311. De hade dessutom aldrig spelat med varandra tidigare! Whittington har kanske i Polmans funnit en partner han trivs med för han hade inför Australian Open haft hela åtta olika medspelare under det senaste halvåret! Robert Lindstedt är i jämförelse rena undret av monogami.
 
VI. För första gången sedan Franska Öppna 2004 överlevde ingen av de två toppseedade första veckan av en Slam. Murray och Djokovic var inför turneringen storfavoriter att göra upp om titeln efter att ha spelat en högklassig final i Doha i säsongsupptakten. Serben visade dock mot Istomin att självförtroendet och spelglädjen fortfarande lyser med sin frånvaro 2017. Murrays genomklappning mot Zverev Sr var kanske ännu mer anmärkningsvärd. Han borde trivas som fisken i vattnet mot en spelare som tjurrusar på nät men passerslagen och lobbarna var som bortblåsta. Det var nu långtifrån första gången skotten spelade dåligt under första veckan i en Grand Slam men tidigare har han varje gång exemplifierat konceptet "winning ugly" och lyckats vända på steken. Det ska bli ytterst intressant att se hur det går för de två toppseedade resten av säsongen. 
 
VII. Roger Federer har under alla år uttalat sig kritiskt om spelare som tar paus för skadebehandling av taktiska skäl. Nu erkände han efter matchen mot Wawrinka att hans medical time out efter fjärde set inte direkt var en medicinsk nödvändighet. "For the first time maybe during a match you can actually talk to someone, even if it’s just a physio. We know him well. It maybe relaxed Stan, you know, just to be able to talk about I don’t know what. The same thing for me, as well. You start chatting about it, how good or bad the leg is, how you hope it’s going to turn around." Det låter lite patetiskt att Federer känner behov av att prata av sig lite under en GS-semifinal men så länge reglerna tillåter det så kommer spelarna utnyttja möjligheten till en MTO om det passar dem. Kanske borde en MTO medföra någon form av konsekvens, till exempel en straffpoäng?
 
VIII. Australian Open slog publikrekord under tävlingens sjätte dag med imponerande 82900 besökare. Arrangörerna har verkligen investerat i att göra evenemanget så publikvänligt som möjligt med stora läktare på de mindre banorna, gott om skugga, relativt korta köer och gott om aktiviteter förutom tennis. US Open har också förbättrat kundupplevelsen kraftigt de senaste åren, hoppas ledningen för Roland Garros och Wimbledon kan lära sig lite av sina två uppstickarkollegor.
 
IX. Vi har tidigare klagat på skadade och pensionerade deltagare (http://tennistankarna.blogg.se/2016/october/hoststadning-i-gs-falten.html). I år var det 38-årige Tommy Haas som visade lite självinsikt om vad hans åldrade kropp duger till nuförtiden. Han spelade två hyfsade set mot Benoit Paire innan han kastade in handduken på grund av utmattning. Det vore kul att se Haas spela i mindre ATP-tävlingar framöver men bäst av fem set borde han låta bli tills vidare. Om Tommy Haas är en publikmagnet så kan man fråga sig hur många åskådare som rusade för att se Dimitri Tursunov mjölka ytterligare en Grand Slam med hjälp av skyddad ranking. Den 35-åriga ryssen hade inte spelat sen i somras men ville gärna bättra på bränna och bankkonto och stretade på någorlunda mot den ännu äldre Radek Stepanek men fick till slut nöja sig med elva games. Obegripligt att detta tillåts fortgå.
 
// Gottfried von Cramm
 
 
 

Nio tankar om Australian Open

Australian Open Kommentera
I. Australian Open är i år veteranernas tävling. Snittåldern är 32,5 för damtävlingens semifinalister och 30,25 för herrarna. Vi vågar oss på en gissning att båda är rekord för den öppna eran. Det finns många teorier om varför de äldre spelarna presterar så bra. En vanlig förklaring är bättre kost och skadeförebyggande träning och det har säkert betydelse. Personligen tror jag att en förklaring till att spelare fortsätter i hög ålder är att det är bekvämare och roligare att resa idag än vad det var för 20 år sedan. Vill Roger Federer se sitt favoritlag Basel spela är det bara att ta fram laptopen. Vill han skypa med tvillingarna så kan han göra det när som helst och var som helst så länge de är vakna. 
 
II. För första gången sedan Australian Open 1980 deltog ingen svensk i vare sig herrsingel eller damsingel i en Grand Slam. På den tiden berodde frånvaron av svenskar delvis på att Australian Open saknade den status tävlingen åtnjuter idag. Björn Borg spelade turneringen 1974 men avstod efter det resten av karriären från den långa resan. I år hade Johanna Larsson chansen att spela sin 26e raka huvudtävling i en GS men avstod på grund av sjukdom. Det var mycket ironiskt att ersättaren Maryna Zanevska var skadad men hade mindre moraliska betänkligheter mot att hämta prischecken.
 
III. Underlaget i Melbourne har de senaste åren fått mycket kritik för att vara för långsamt men i år bestämde sig arrangörerna för att ge svar på tal. Fjärran är det sandpapper som Djokovic och Nadal kämpade på under en nästan sex timmar lång final för 5 år sedan. Engligt Court Pace Index är banan på Rod Laver snabbare än alla Masterstävlingar förutom Shanghai, något som lett till framgångar för aggressiva spelare som Dimitrov, Vandeweghe och Lucic. En plump i protokollet är att skillnaden mellan Hisense och Rod Laver är alldeles för stor för att det ska vara acceptabelt i en seriös turnering.
 
IV. Framgångarna för veteranerna underlättades av att den yngre generationens insatser lämnade mycket övrigt att önska. Thiem, Kyrgios, Pouille (delvis ursäktad på grund av skada), Tomic och Edmund var alla spelare under 25 som inte motsvarade förväntningarna. Thiem är förvisso rankad åtta men spelmässigt är det svårt att se någon större förbättring jämfört med ifjol. Ett undantag är Alexander Zverev som spelade fantastisk tennis mot Nadal men fick ännu en påminnelse om att han måste tillbringa mer tid i gymmet för att konkurrera med de stora pojkarna. Apropå sådana visade Reilly Opelka att han blir att räkna med efter att i första omgången nästan snuvat Goffin på en kvartsfinalplats. Isner-kopian spelar en föga upphetsande tennis men kommer förmodligen bli svårslagen när han fått ordning på sin jättelika kropp.
 
V. I herrdubbeln är det formstarkaste dubbelparet just nu klara för final mot tidernas mest meriterade dubbelpar. Medan ingen lär vara speciellt förvånad äver att Kontinen/Peers och bröderna Bryan gör upp om titeln är det desto mer anmärkningsvärt att sydafrikanen Polmans och hemmaspelaren Whittington tog sig till semifinal. Polmans var inför tävlingen rankad 250 och Whittington 311. De hade dessutom aldrig spelat med varandra tidigare! Whittington har kanske i Polmans funnit en partner han trivs med för han hade inför Australian Open haft hela åtta olika medspelare under det senaste halvåret! Robert Lindstedt är i jämförelse rena undret av monogami.
 
VI. För första gången sedan Franska Öppna 2004 överlevde ingen av de två toppseedade första veckan av en Slam. Murray och Djokovic var inför turneringen storfavoriter att göra upp om titeln efter att ha spelat en högklassig final i Doha i säsongsupptakten. Serben visade dock mot Istomin att självförtroendet och spelglädjen fortfarande lyser med sin frånvaro 2017. Murrays genomklappning mot Zverev Sr var kanske ännu mer anmärkningsvärd. Han borde trivas som fisken i vattnet mot en spelare som tjurrusar på nät men passerslagen och lobbarna var som bortblåsta. Det var nu långtifrån första gången skotten spelade dåligt under första veckan i en Grand Slam men tidigare har han varje gång exemplifierat konceptet "winning ugly" och lyckats vända på steken. Det ska bli ytterst intressant att se hur det går för de två toppseedade resten av säsongen. 
 
VII. Roger Federer har under alla år uttalat sig kritiskt om spelare som tar paus för skadebehandling av taktiska skäl. Nu erkände han efter matchen mot Wawrinka att hans medical time out efter fjärde set inte direkt var en medicinsk nödvändighet. "For the first time maybe during a match you can actually talk to someone, even if it’s just a physio. We know him well. It maybe relaxed Stan, you know, just to be able to talk about I don’t know what. The same thing for me, as well. You start chatting about it, how good or bad the leg is, how you hope it’s going to turn around." Det låter lite patetiskt att Federer känner behov av att prata av sig lite under en GS-semifinal men så länge reglerna tillåter det så kommer spelarna utnyttja möjligheten till en MTO om det passar dem. Kanske borde en MTO medföra någon form av konsekvens, till exempel en straffpoäng?
 
VIII. Australian Open slog publikrekord under tävlingens sjätte dag med imponerande 82900 besökare. Arrangörerna har verkligen investerat i att göra evenemanget så publikvänligt som möjligt med stora läktare på de mindre banorna, gott om skugga, relativt korta köer och gott om aktiviteter förutom tennis. US Open har också förbättrat kundupplevelsen kraftigt de senaste åren, hoppas ledningen för Roland Garros och Wimbledon kan lära sig lite av sina två uppstickarkollegor.
 
IX. Vi har tidigare klagat på skadade och pensionerade deltagare (http://tennistankarna.blogg.se/2016/october/hoststadning-i-gs-falten.html). I år var det 38-årige Tommy Haas som visade lite självinsikt om vad hans åldrade kropp duger till nuförtiden. Han spelade två hyfsade set mot Benoit Paire innan han kastade in handduken på grund av utmattning. Det vore kul att se Haas spela i mindre ATP-tävlingar framöver men bäst av fem set borde han låta bli tills vidare. Om Tommy Haas är en publikmagnet så kan man fråga sig hur många åskådare som rusade för att se Dimitri Tursunov mjölka ytterligare en Grand Slam med hjälp av skyddad ranking. Den 35-åriga ryssen hade inte spelat sen i somras men ville gärna bättra på bränna och bankkonto och stretade på någorlunda mot den ännu äldre Radek Stepanek men fick till slut nöja sig med elva games. Obegripligt att detta tillåts fortgå.
 
// Gottfried von Cramm