Som fllitig Grand Slam-besökare tycker jag något av det roligaste som finns är att gå runt bland sidobanorna och se lägre rankade spelare kämpa för poäng, pengar och ära. Tyvärr ser man i princip varje Grand Slam spelare som bara ställer ut skorna. De kan vara skadade, sjuka, oförberedda eller pensionerade men de förmår inte tacka nej till de feta prischeckarna för att komma till spel i en Grand Slam. Ibland är de helt enkelt för dåliga för att kunna mäta sig med övriga spelare i fältet. Personligen är jag trött på alla dåliga och ensidiga matcher i första omgången och har därför några förslag på hur man kan få bukt med problemet:
1. Utöka antalet kvalspelare i huvudlottningen från 16 till 24 eller 28. Det skulle visserligen bli svårare att komma in i såväl huvutävling som kval men antalet skadade eller icke förberedda spelare skulle sjunka markant, likaså antalet spelare som inte behärskar underlaget. Nivån på kvaltävlingen skulle också öka markant.
2. Låt inte hemmanationen lägga beslag på fem WC medan de övriga tre WC går till de andra GS-nationerna. Hemmanationen kan gott nöja sig med tre WC så får frigörs två WC till spelare som faktiskt gjort sig förtjänt av dem. Inget av arrangörsländerna har den bredd som krävs för att fem spelare på både herrsidan såsom damsidan ska höra hemma i huvudtävlingen. Med nuvarande upplägg är det ytterst ovanligt att lovande spelare som visat bra form men precis missat cutten får det WC de egentligen förtjänat. Jag är medveten om att arrangörsländerna inte skulle uppskatta denna förändring men övriga länder inom ITF borde rimligtvis ha någonting att säga till om,
3. Sätt stopp för pensionerade spelare som använder Protected Ranking för att resa runt till GS-tävlingarna och håva in hundratusentals kronor för att ta strögame i första omgången. Ett exempel är den vitryska israeliskan Anna Smashnova vars sista fyra tävlingar i karriären var US Open, Australian Open, Roland Garros och...just det, Wimbledon. På dessa fyra tävlingar vann hon 14 game och en trekvartsmiljon kronor. De enda som uppskattade detta spektakel var förmodligen hennes mostståndare som fick en bekväm resa till andra omgången. Att ITF och GS-arrangörerna inte ändrat reglerna för att förhindra detta trams säger en hel del om hur bekväma och okunniga man blivit om sin egen verksamhet.
4. Eftersom prispengarna för att förlora i första omgången i en Grand Slam är en viktig del av en 100-rankad spelares budgeterade inkomst för året är det lätt att förstå att skadade eller sjuka spelare inte förmår avstå från att delta. Jag tycker att de borde kunna få 50% av prispengarna för att förlora i första omgången om de ställer sin plats till förfogande till en spelare som är ALT eller, om kvalet redan börjat, en LL. Ersättaren skulle då få resterande 50% och få en chans till att gå till andra omgången. På så sätt skulle man minska incitamentet för skadade spelare att spela en GS men ändå belöna dem för prestationen att klara cutten till huvudlottningen.
//Gottfried von Cramm