Det känns som om den fantastiska DC-finalen mellan Kroatien och Argentina spelades alldeles nyligen men till helgen är det redan dags för en ny omgång DC-bataljer. Nadal, Federer, Wawrinka, Raonic, Murray, Goffin, Cilic och Del Potro har alla tackat nej till deltagande vilket har lett till att de flesta möten i första omgången känns ytterst avslagna och än mer förutsägbara. Det är egentligen bara Argentina - Italien som känns hyfsat ovisst på förhand även om bortalaget märkligt nog får anses vara favoriter trots att Argentina är titelförsvarare och på hemmaplan.
Att spela Davis Cup helgen efter en Grand Slam är en lysande idé om man vill få med så få toppspelare som möjligt. Vissa har förespråkat att Davis Cup ska spelas över två år men personligen har jag ett bättre förslag. Reducera World Group I till åtta lag så behöver toppspelarna max åsidosätta tre helger per år för DC-spel. Inför sedan World Group II med sexton lag där de fyra kvalvinnarna får möta förlorarna i World Group I i slutet av året. På så sätt skulle de 24 bästa lagen i världen alla spela 2 eller 3 DC-matcher per år och det skulle bli färre möten där ett lag har 99% chans att vinna.
Bröderna Ymer har som bekant tackat nej till DC-medverkan och vissa har nog lyft ett och annat ögonbryn över att Elias valde att resa till Dallas Challenger istället. Med tanke på omständigheterna var det kanske ett bra beslut. Elias visade allt annat än spelglädje när han i förra DC-matchen i oktober lyckades med konststycket att bara ta fem game på tre set mot 222-rankade Amir Weintraub. Han hade fram tills igår kväll inte vunnit en match (bortsett från ett lokalt WC i Marocko) sedan Rome2 Challenger i september. Att dra på sig landslagströjan när man är i så usel form är inte det lättaste och förmodligen var Texasresan ett bra val eftersom Elias kan spela med mindre press där.
Elias är själv förmodligen nöjd med sitt val eftersom han lyckades besegra Tim Smyczek i raka set i första omgången. Amerikanen är visserligen inte rankad topp 150 men spelar mestadels turneringar med tuffa startfält och var definitivt favorit i nattens match. Förhoppningsvis får vi se båda bröderna i landslaget framöver när Elias fått ordning på spelet och Mikael på höften.
Tunisiernas hopp står till Malek Jaziri som stadigt förbättrat sitt spel de senaste åren och nu vid 33 års ålder nosar på topp 50 efter att som 25-åring aldrig ha nått topp 300. Han är därmed en av flera ATP-spelare de senaste åren som slår igenom först efter 30 års ålder. Jaziri är en lojal DC-spelare som spelat för Tunisien i hela 16 år.
Så sent om 2015 spelade Jaziri mot Namibia i DC och vann 6-1 6-0 mot Tuki Jacobs.Om ni inte hört talas om den unge Tuki så är ni ursäktade, hans bästa ranking är 1722 och när han mötte Jaziri hade han slutat tävla utanför Davis Cup. 2016 blev konkurrensen lite tuffare för Malek när de mötte Bosnien borta på en snabb matta. Jaziri är på inget sätt bortkommen på snabba underlag men fick en slitsam helg i Sarajevo. Eller vad sägs om dessa siffror:
Jaziri - Brkic 6-7 (5-7) 6-2 7-6 (9-7) 6-7 (5-7) 6-4
Basic/Brcic - Jaziri/Mansouri 6-7 4-6 6-3 7-5 6-4
Basic - Jaziri 5-7 4-6 7-6 (8-6) 7-6 (18-16) 6-4
Vad gör då en tunisisk challengererspelare rankad 107 efter tre maratonmatcher på Balkan? Jo, han sätter sig på planet och flyger från Sarajeova till Puebla, två timmar utanför Mexico City! Arrangörerna var snälla och gav honom en onsdagsmatch så Jaziri hann nätt och jämnt fram i tid men förlorade en sällsynt usel match i avgörande set mot serben Laslo Djere. Resan till Mexiko var hursomhelst inte fruktlös för veckan därpå vann Jaziri Guadalajara Challenger och tog sig in på topp 100.
Sedan dess har tunisiern gått från klarhet och är storfavorit i sina singelmatcher. Svenskarna måste således vinna de tre övriga matcherna och är förstås favoriter i dubbeln. Tunisiernas andreman är Anis Ghorbel, rankad 683a. Ghorbel har tillbringat i princip hela sin tenniskarriär med att spela i Tunisien och Egypten förutom någon enstaka äventyrlig resa till Qatar. På pappret ser Arvidsson och Rosenholm klart vassare ut men Ghorbel vann en tunisisk future i september så han bör inte räknas bort helt.
Matchen spelas på ett 60-talskomplex som heter Cité Nationale Sportive El Menzah. För drygt 20 år sedan uppträdde Michael Jackson där inför 60000 åskådare men Arvidsson och Rosenholm får nog vara glada om det kommer ett par hundra. Vid förlust möter Sverige med största sannolikhet Turkiet, en motståndare som är ungefär lika tuff som Tunisien.
Om Sverige förlorar både mot Tunisien och Turkiet så får man i alla fall under 2018 en ypperlig chans att bättra på vinstkolumnen. Då blir det nämligen poolspel mot länder som San Marino, Kosovo, Liechtenstein och Island. En tröst är att matcherna spelas på neutral plan så Svenska Tennisförbundet skulle slippa behöva arrangera eländet. Det är fascinerande att Sverige var med i World Group för bara 5 år sedan. Sedan dess har man spelat 14 möten och vunnit 3. Vi takker vores nabo så meget for de to!
//Gottfried von Cramm
Tut-tut i Tunis
Davis Cup KommenteraDet känns som om den fantastiska DC-finalen mellan Kroatien och Argentina spelades alldeles nyligen men till helgen är det redan dags för en ny omgång DC-bataljer. Nadal, Federer, Wawrinka, Raonic, Murray, Goffin, Cilic och Del Potro har alla tackat nej till deltagande vilket har lett till att de flesta möten i första omgången känns ytterst avslagna och än mer förutsägbara. Det är egentligen bara Argentina - Italien som känns hyfsat ovisst på förhand även om bortalaget märkligt nog får anses vara favoriter trots att Argentina är titelförsvarare och på hemmaplan.
Att spela Davis Cup helgen efter en Grand Slam är en lysande idé om man vill få med så få toppspelare som möjligt. Vissa har förespråkat att Davis Cup ska spelas över två år men personligen har jag ett bättre förslag. Reducera World Group I till åtta lag så behöver toppspelarna max åsidosätta tre helger per år för DC-spel. Inför sedan World Group II med sexton lag där de fyra kvalvinnarna får möta förlorarna i World Group I i slutet av året. På så sätt skulle de 24 bästa lagen i världen alla spela 2 eller 3 DC-matcher per år och det skulle bli färre möten där ett lag har 99% chans att vinna.
Bröderna Ymer har som bekant tackat nej till DC-medverkan och vissa har nog lyft ett och annat ögonbryn över att Elias valde att resa till Dallas Challenger istället. Med tanke på omständigheterna var det kanske ett bra beslut. Elias visade allt annat än spelglädje när han i förra DC-matchen i oktober lyckades med konststycket att bara ta fem game på tre set mot 222-rankade Amir Weintraub. Han hade fram tills igår kväll inte vunnit en match (bortsett från ett lokalt WC i Marocko) sedan Rome2 Challenger i september. Att dra på sig landslagströjan när man är i så usel form är inte det lättaste och förmodligen var Texasresan ett bra val eftersom Elias kan spela med mindre press där.
Elias är själv förmodligen nöjd med sitt val eftersom han lyckades besegra Tim Smyczek i raka set i första omgången. Amerikanen är visserligen inte rankad topp 150 men spelar mestadels turneringar med tuffa startfält och var definitivt favorit i nattens match. Förhoppningsvis får vi se båda bröderna i landslaget framöver när Elias fått ordning på spelet och Mikael på höften.
Tunisiernas hopp står till Malek Jaziri som stadigt förbättrat sitt spel de senaste åren och nu vid 33 års ålder nosar på topp 50 efter att som 25-åring aldrig ha nått topp 300. Han är därmed en av flera ATP-spelare de senaste åren som slår igenom först efter 30 års ålder. Jaziri är en lojal DC-spelare som spelat för Tunisien i hela 16 år.
Så sent om 2015 spelade Jaziri mot Namibia i DC och vann 6-1 6-0 mot Tuki Jacobs.Om ni inte hört talas om den unge Tuki så är ni ursäktade, hans bästa ranking är 1722 och när han mötte Jaziri hade han slutat tävla utanför Davis Cup. 2016 blev konkurrensen lite tuffare för Malek när de mötte Bosnien borta på en snabb matta. Jaziri är på inget sätt bortkommen på snabba underlag men fick en slitsam helg i Sarajevo. Eller vad sägs om dessa siffror:
Jaziri - Brkic 6-7 (5-7) 6-2 7-6 (9-7) 6-7 (5-7) 6-4
Basic/Brcic - Jaziri/Mansouri 6-7 4-6 6-3 7-5 6-4
Basic - Jaziri 5-7 4-6 7-6 (8-6) 7-6 (18-16) 6-4
Vad gör då en tunisisk challengererspelare rankad 107 efter tre maratonmatcher på Balkan? Jo, han sätter sig på planet och flyger från Sarajeova till Puebla, två timmar utanför Mexico City! Arrangörerna var snälla och gav honom en onsdagsmatch så Jaziri hann nätt och jämnt fram i tid men förlorade en sällsynt usel match i avgörande set mot serben Laslo Djere. Resan till Mexiko var hursomhelst inte fruktlös för veckan därpå vann Jaziri Guadalajara Challenger och tog sig in på topp 100.
Sedan dess har tunisiern gått från klarhet och är storfavorit i sina singelmatcher. Svenskarna måste således vinna de tre övriga matcherna och är förstås favoriter i dubbeln. Tunisiernas andreman är Anis Ghorbel, rankad 683a. Ghorbel har tillbringat i princip hela sin tenniskarriär med att spela i Tunisien och Egypten förutom någon enstaka äventyrlig resa till Qatar. På pappret ser Arvidsson och Rosenholm klart vassare ut men Ghorbel vann en tunisisk future i september så han bör inte räknas bort helt.
Matchen spelas på ett 60-talskomplex som heter Cité Nationale Sportive El Menzah. För drygt 20 år sedan uppträdde Michael Jackson där inför 60000 åskådare men Arvidsson och Rosenholm får nog vara glada om det kommer ett par hundra. Vid förlust möter Sverige med största sannolikhet Turkiet, en motståndare som är ungefär lika tuff som Tunisien.
Om Sverige förlorar både mot Tunisien och Turkiet så får man i alla fall under 2018 en ypperlig chans att bättra på vinstkolumnen. Då blir det nämligen poolspel mot länder som San Marino, Kosovo, Liechtenstein och Island. En tröst är att matcherna spelas på neutral plan så Svenska Tennisförbundet skulle slippa behöva arrangera eländet. Det är fascinerande att Sverige var med i World Group för bara 5 år sedan. Sedan dess har man spelat 14 möten och vunnit 3. Vi takker vores nabo så meget for de to!
//Gottfried von Cramm