Kevin Anderson har nått final i US Open. Tråkigt tycker många som håller Anderson som en av tourens tråkigaste spelare. Spelstilen är inte rolig. Personligheten är inte rolig. Men det finns ett område där Anderson är en mycket fascinerande spelare att titta närmare på. Hans enormt seriösa inställning. Inte en enda detalj har förbisetts när Anderson jobbat sig uppåt på tennistouren via collegespel på University of Illinois at Urbana-Champaign.
 
Som freshman (2005) rankades Anderson som 42:a på collegerankingen efter bland annat Tom Eklund. Ett år senare var han inne på topp 30 men ändå bara 25:a på college som 20-åring. Inte förrän under sitt tredje år etablerade han sig som en av de allra bästa collegespelarna.
 
Så här såg topp 5 ut inom collegetennisen vid slutet av 2007 års säsong:
1. Somdev Devvarman, University of Virginia (född 85)
2. John Isner, University of Georgia (född 85)
3. Jesse Levine, University of Florida (född 87)
4. Kevin Anderson, University of Illinois (född 86)
5. Benjamin Kohlloeffel, UCLA (född 82)

Alla på topp 4 nådde sedermera topp 100 på ATP-rankingen och både Isner och Anderson topp 10. Isner har dock aldrig nått längre än kvartsfinal i GS-sammanhang. 

Efter "junior-året" så valde Anderson att bli proffs och ungefär ett år senare, 9 juni 2008, nådde han för första gången topp 100. Sejouren på topp 100 varade dock bara i tre veckor innan han fick vänta två år för att kliva tillbaka in på den åtråvärda listan. Därefter har Anderson aldrig halkat ur topp 100 och har i princip förbättrats konstant (förutom under 2016 när han hade skadebesvär och missade viktiga månader). Så här har rankingen vid årens slut sett ut: 
2009: 162
2010: 61
2011: 32
2012: 37
2013: 20
2014: 16
2015: 12
2016: 67

Vid förlust i finalen så kommer Anderson vara rankad 15 och vid vinst på plats 10. Det är knappast en slump att Anderson år efter år lyckats förbättra sina resultat trots att han inte anses vara någon naturlig "talang". Jag har vid ett flertal tillfällen sett Anderson på träningsbanor och har vid varje tillfälle slagits över hur extremt noggrann han är i varje övning. Serven är som bekant hans största vapen och utan tvekan det slag han lagt mest tid på de träningar jag sett honom i aktion. En del spelare slänger iväg servar på träning (tänk Kyrgios m.fl) men Anderson stannar alltid upp och koncentrerar sig inför varje serve precis som han gör på match.
 
För några år sedan skrev han ett brev i samband med sitt avhopp från Davis Cup (som man kan ha olika åsikter på) där han mycket noggrannt klargjorde varför han tagit beslutet. Bara genom att läsa det brevet så förstod man att Kevin Anderson inte tänker som många andra spelare. Han har varit nästan maniskt besatt av att nå sin absoluta potential vilket vi nu ser resultatet av. När ni ser finalen imorgon kväll vill jag att ni tänker på att det finns sidor av Anderson som är väl värda att beundra.

/ Diego Junqueira 

Kevin Anderson i final

Grand Slam En kommentar
Kevin Anderson har nått final i US Open. Tråkigt tycker många som håller Anderson som en av tourens tråkigaste spelare. Spelstilen är inte rolig. Personligheten är inte rolig. Men det finns ett område där Anderson är en mycket fascinerande spelare att titta närmare på. Hans enormt seriösa inställning. Inte en enda detalj har förbisetts när Anderson jobbat sig uppåt på tennistouren via collegespel på University of Illinois at Urbana-Champaign.
 
Som freshman (2005) rankades Anderson som 42:a på collegerankingen efter bland annat Tom Eklund. Ett år senare var han inne på topp 30 men ändå bara 25:a på college som 20-åring. Inte förrän under sitt tredje år etablerade han sig som en av de allra bästa collegespelarna.
 
Så här såg topp 5 ut inom collegetennisen vid slutet av 2007 års säsong:
1. Somdev Devvarman, University of Virginia (född 85)
2. John Isner, University of Georgia (född 85)
3. Jesse Levine, University of Florida (född 87)
4. Kevin Anderson, University of Illinois (född 86)
5. Benjamin Kohlloeffel, UCLA (född 82)

Alla på topp 4 nådde sedermera topp 100 på ATP-rankingen och både Isner och Anderson topp 10. Isner har dock aldrig nått längre än kvartsfinal i GS-sammanhang. 

Efter "junior-året" så valde Anderson att bli proffs och ungefär ett år senare, 9 juni 2008, nådde han för första gången topp 100. Sejouren på topp 100 varade dock bara i tre veckor innan han fick vänta två år för att kliva tillbaka in på den åtråvärda listan. Därefter har Anderson aldrig halkat ur topp 100 och har i princip förbättrats konstant (förutom under 2016 när han hade skadebesvär och missade viktiga månader). Så här har rankingen vid årens slut sett ut: 
2009: 162
2010: 61
2011: 32
2012: 37
2013: 20
2014: 16
2015: 12
2016: 67

Vid förlust i finalen så kommer Anderson vara rankad 15 och vid vinst på plats 10. Det är knappast en slump att Anderson år efter år lyckats förbättra sina resultat trots att han inte anses vara någon naturlig "talang". Jag har vid ett flertal tillfällen sett Anderson på träningsbanor och har vid varje tillfälle slagits över hur extremt noggrann han är i varje övning. Serven är som bekant hans största vapen och utan tvekan det slag han lagt mest tid på de träningar jag sett honom i aktion. En del spelare slänger iväg servar på träning (tänk Kyrgios m.fl) men Anderson stannar alltid upp och koncentrerar sig inför varje serve precis som han gör på match.
 
För några år sedan skrev han ett brev i samband med sitt avhopp från Davis Cup (som man kan ha olika åsikter på) där han mycket noggrannt klargjorde varför han tagit beslutet. Bara genom att läsa det brevet så förstod man att Kevin Anderson inte tänker som många andra spelare. Han har varit nästan maniskt besatt av att nå sin absoluta potential vilket vi nu ser resultatet av. När ni ser finalen imorgon kväll vill jag att ni tänker på att det finns sidor av Anderson som är väl värda att beundra.

/ Diego Junqueira