I våra kommentatorsfält dyker det upp många spännande tankar. Vi tycker det är väldigt kul att så många väljer att dela med sig av sina funderingar. Vi försöker svara på de frågor och kommentarer dom dyker upp så snabbt vi kan. Här kommer ett inlägg som är inspirerat av läsarnas kommentarer senaste tiden.
I vårt inlägg om Isak Arvidssons eventuella dubbelsatsning så dök kommentarer upp om risken för fortsatt tunna år för svensk tennis. Visst finns det en risk att svensk tennis inte får njuta av flertalet spelare på GS-nivå de närmsta åren, samtidigt som vi på Tennistankarna gärna ser glaset som halvfullt och hoppas att de spelare som är på gränsen nu hittar sätt att ta sista steget upp.
Klubbarnas prioriteringsordning var också uppe för diskussion, är det klubbarnas behov av att säkerställa ekonomi som gör att utveckling av spelarna nedprioriteras?
Svåra frågor att svara på, först och främst tror vi att det är viktigt att inte klumpa ihop alla klubbar i samma kategori, olika klubbar har olika storlek, ekonomi och profil. I vissa klubbar är det säkerligen så att ekonomin tar mycket energi, i andra klubbar har tränarna stora möjligheter att hjälpa spelare att utvecklas.
Någon läsare lyfter fram att klubbarna inte styr spelarna tillräckligt vilket leder till att föräldrar får styra för mycket. Kanske är sant i vissa fall men säg vilken spelare som kommit fram utan en engagerad förälder? Kanske borde föräldrarna ses som nyckelresurs och därmed läggas mer fokus på att hjälpa föräldrarna ta bättre beslut?
Vi får också kommentarer om att juniorer tävlar internationellt när de inte ens levererar på hemmaplan. Visst känns det konstigt samtidigt känner vi att svensk tennis halkat efter så vi tror det finns ett värde i att tävla utomlands för att få en större förståelse för konkurrensen och nivån man tävlar mot. Förr i tiden var ju en Sverige-etta automatiskt en bra spelare i Europa. Detta gäller inte längre. Tävlar man bara hemma nu så finns en risk att bli hemmablind. Sen ska det givetvis finnas en balans mellan vilka tävlingar man spelar.
/Henrik Dreekmann
skriven
Internationellt tävlande är inte negativt. Utan då får vi svenskar höra av andra tränare, föräldrar och landslagsansvariga hur fruktansvärt illa ställt det är i svensk tennis och har möjlighet att korrigera och efterlikna. Vi får se hur andra länder redan från tidig ålder reser omkring med ganska många spelare i team och stödjer spelarna både på och utanför banan samt med ekonomin. Det blir då ganska tydligt att vårt pajasförbund är till stor del ansvarig för att våra spelare inte hänger med i utvevklingen. Dock har spelare och föräldrar i Sverige nu insett detta och försöker lösa det själva med akademier och egna tränare. Detta är ju självklart betydligt mycket kostsammare men ändå bättre än tidigare då man blundat och hoppas att någon som spelar bara nationellt någon gång per år i ung ålder ska bli något. Vi har nu en generation födda -03&04 där många spelare kontinuerligt spelar internationellt och ser vad som krävs och uppmuntrande var att 5 spelare från denna generation gick till 1/8-del i Kungens Kanna som är en kategori 1 tävling i Europa. Dessutom finns det säkert 10 killar till bakom som också tävlar internationellt kontinuerligt i denna generation. Skulle du fråga dem om deras hjälp från förbundet så skulle svaret vara noll! Därför helt meningslöst att gnälla på att våra svenska spelare inte slår igenom och ännu värre att gnälla på att spelare tävlar internationellt, när de får göra det utan hjälp!