Undertecknad brukar lyssna på podcasten Statsminister för en dag där inbjudna gäster blandar högt och lågt när de ger exempel på saker de skulle försöka genomföra om de fick leda Sveriges regering. Det inspirerade till att skriva ett inlägg om vad jag skulle göra om jag fick styra AELTC som i sin tur sköter The Championships.
1. Kösystemet
Kön är bättre organiserad idag än den var för 10-15 år sedan. Då tältade folk på trottoarerna vilket var ett problem både för framkomlighet och trafiksäkerhet men nu är allt köande förlagt till Wimbledon Park mittemot tennisen. Det får väl sägas vara sympatiskt att i det elitistiska England kan vem som helst få en biljett till tennisvärldens mest eftertraktade matcher, bara man börjar köa tillräckligt tidigt. Tyvärr öppnas grindarna så sent att även om man ställer sig i kön vid 7-tiden på morgonen och med bred marginal kommer över ett groundpass så är man inte inne på området förrän 90 minuter efter att matcherna har börjat. Ni som tittar på streaming från de mindre banorna kan notera hur tomt det är när matcherna börjar 1130. Det är lite lätt pinsamt att det inte går att ordna på ett bättre sätt.
2. Spel på söndagen
Det är tradition. Wimbledonborna måste få vila. Gräset måste få vila. Så lyder huvudargumenten för att inte spela på söndagen, inte ens om spelschemat har blivit fördröjt på grund av regn. Det går ut över publik (de flesta är lediga en söndag och har då mer tid än vanligt att se på tennis) och spelare som får ett mer oflexibelt spelprogram. Att bo i Wimbledon under tennisveckorna förutsätter nog att man gillar folkliv och tennis. De som till varje pris vill undvika kaoset brukar ändå hyra ut sina bostäder under tiden och åka på gratissemester. Den som inte har möjlighet till det bryr sig förmodligen inte jättemycket om huruvida spektaklet pågår i 13 dagar eller 14 dagar. Att gräset måste vila en dag är lätt att inse (gräset på flera banor såg redan under tävlingens tredje dag väldigt slitet ut) men måste alla banor vila samma dag? Spela på hälften av banorna på söndagen och på den resterande halvan under måndagen!
3. Dubbla antalet spelare som får kvala in
I startfältet på 128 deltagare finns varje år 104 direktkvalificerade, 16 kvalspelare och 8 WC (ibland färre eftersom AELTC inte alltid delar ut alla åtta). Om man dubblade antalet kvalspelare som fick tillträde till huvudtävlingen skulle kvaliteten öka eftersom man skulle få in färre spelare som är ur form eller illa förberedda eller halvskadade.
4. Bättre kvalarrangemang
Wimbledons kval är det enda GS-kvalet som inte spelas på samma banor som huvudturneringens, detta för att man vill spara gräset på All England Lawn Tennis Club. Kvaltävlingen spelas på Bank of England Sports Centre i Roehampton (granne med det nationella tenniscentret) och den enkla anläggningen har sin charm. Dock går enkelheten lite väl långt i många detaljer. Bara en bana har en läktare, banorna ligger extremt tätt inpå varandra vilket gör att bollarna flyger in och orsakar omspel titt som tätt. Spelarna saknar en egen restaurang och tillgång till komfortabla inomhuslokaler är också högst begränsad. Vi talar om en tävling med hela 16 miljoner SEK i prispotten (ja, endast kvalet!) som har ett arrangemang som påminner om Skummeslövsspelen. En viktig anledning till att stormrika AELTC inte vill investera i kvalet är förstås att det inte är deras mark och inte deras klubb. Det går ut över publik och spelare.
5. Fler sittplatser
Den som varit på Wimbledons huvudtävling har nog noterat att antingen får man stå på tå och titta på tennis eller så får man lägga beslag på en sittplats och sedan sitta där resten av dagen. Wimbledonområdets layout är maximerat för estetik snarare än åskådarvänlighet. Till skillnad från Franska Öppna har Wimbledon förbättrat området kraftigt de senaste åren men det finns fortarande utrymmer för fler sittplatser om man bara planerade lite bättre. Man borde även ge åskådare tillgång till träningsbanorna norr om Court 1. Och varför saknar alla läktare tak? Oavsett om vädret är varmt eller regnigt så är det något som skulle uppskattas.
6. Prispengar till de som drar sig ur
På ATP-touren infördes i år en ny regel att de som drar sig ur en tävling efter att lottningen har gjorts får behålla prispengarna om de är skadade eller sjuka. I Grand Slam-tävlingarna avvaktade man med den nya regeln och belönades häromdagen med tre spelare som kom till start skadade, Dolgopolov, Tipsarevic och Klizan. Två av dem var dessutom schemalagda på centrecourten vilket gjorde det hela såväl uppmärksammat som pinsamt. Kan man klandra dessa spelare för att ställa upp enbart i syfte att tjäna 383000 SEK i prispengar? Tveksamt. Borde man ge dem incitament att låta bli? Självklart!
7. Smidigare regler
Många fascineras av Wimbledons traditioner och strikta regler men ibland blir det bara löjligt. Andreas Siljeström fick under kvalspelet en tillsägelse för att undersidan av kepsens skärm inte var vit. Bolltrollarlegenden Mansour Bahrami fyllde 61 i år och får därmed inte delta i uppvisningsdubbeln eftersom åldersgränsen är 60 år och AELTC vägrar rucka på den. Bahrami är helt uppenbarligen i bättre fysisk kondition än många av 50-åringarna som deltar men det struntar man i. Åldersdiskriminerar gör man däremot inte när det gäller linjedomare, Wimbledon måste ha den högsta genomsnittsåldern på linjedomare i tennisvärlden. Därför borde man se till att ha hawkeye på samtliga banor.
// Gottfried von Cramm
PS Inget ont om Skummeslövsspelen, det var ett mycket trevligt arrangemang senast jag var där. Inga 16 miljoner i prispengar dock...DS
skriven
Men Ofner har tagit för sig rejält!