Robert Lindstedt och Sam Groth svarade för en riktigt stark insats när man slog ut hemmafavoriten Jamie Murray och Bruno Soares i fredags. Segersiffrorna skrevs till 4-6 6-3 4-6 7-5 7-5 och i slutändan var det svensken och Groth som hanterade neverna bäst. När Lindstedt servade för matchen missade han flera förstaservar men satsade friskt på andraserven (inspirerad av Groth måhända?) och det betalade sig.
I tredje omgången väntar kroaterna Mektic och Skugor som spelar sin första tävling tillsammans för året efter att ha spelat en del challengers tillsammans ifjol. På pappret är det en riktig drömlottning för Lindstedt då Skugor aldrig har slutat året topp 100 på dubbelrankingen och årets Wimbledon är hans första Grand Slam-tävling i dubbel någonsin! Mektic är mer namnkunnig och nådde 3e omgången i årets Australian Open. Han visade upp ett ypperligt dubbelspel i vintras när han i par med Draganja slog Lopez/Lopez i fem set i Davis Cup.
Vinnaren av matchen får möta Klaasen/Ram eller det chilenskt/vitryska överraskningsparet Podlipnik-Castillo/Vasilevski. Vitryssen hade inför Wimbledon vid 26 års ålder ett segerfacit på 0 Grand Slam-matcher och 1 ATP-match (mot ett turkiskt WC i Antalya). Han är precis som Skugor ett exempel på att man kan få vänta länge på ett genombrott i dubbel. Podlipnik har lite mer erfarenhet av ATP-touren men hans enda matchvinst i en Grand Slam inför årets Wimbledon var faktiskt mot Siljeström/Brunström ifjolårets tävling.
På tal om Siljeström/Brunström så spelade de efter en krampaktig förstarunda betydligt mer avslappnat mot Venus/Harrison och hade med en gnutta mer skärpa i returerna kunnat ta matchen till ett femte set. Svenskarna såg efter sin maratonmatch mot Arends/Peng förvånansvärt fräscha ut och hade 0-40 i motståndarens serve i mitten av fjärde set. För Siljeström innebär förlusten att han har två matchvinster i Grand Slams, en i den första han spelade (US Open 2011) och en i den allra senaste. Johan Brunström spelade sin första Grand Slam 2007 och har sedan dess ett matchfacit på 9-30, anmärkningsvärt dåligt med tanke på att han ändå har 5 ATP-titlar och har slutat topp 100 hela åtta gånger.
Till slut en kommentar om bilden ovan: Det kan se orättvist ut att spela 2 mot 1 men Katy Dunnes partner Joe Salisbury gömmer sig bakom en funktionär uppe till vänster i bild efter att ha slagit en defensiv lobb. Vem som slog det vinnande slaget i duellen? Gissa!
// Gottfried von Cramm