När ni andra försöker dämpa träkepsen efter gårdagens påsksnaps finns det vissa som idogt kämpar för det stora genombrottet. Jag talar naturligtvis om våra svenska ITF-spelare som skippat påskäggen för att nöta kickservar och toppade forehandcross runt om på tennisens bakgård.
Herrarnas irrfärder denna vecka har vi redan gått igenom, men vi lämnade några trådar kvar att knyta ihop. Isak Arvidsson tog en fin skalp när han besegrade förra årets futuremonster Kristijan Mesaros med 7-5 i skilje efter att ha legat under med 3-5. I kvartsfinalen ställdes Isak mot Christian Lindells kompis Wilson Leite. Leite som tidigare i veckan visade sin vänskap genom att slå ut just Lindell i två raka och tyvärr var han ofin nog att även slå ut Arvidsson. 7-5 i avgörande set för brassen i en match där Arvidsson var favorit på förhand.
Läser turkiske Anil Yuksel på Tennistankarna? Frågan måste ställas efter att jag i förra inlägget antydde att Fred Simonsson vore en mer lämplig partner för Isak. Det tycks ha fått Yuksel att knyta näven i byxfickan och firma Yuksel/Arvidsson gick fram som en ångvält och bärgade enkelt titeln. Eller vad sägs om finalvinst med 6-4 6-0 mot andraseedade paret Saez/Uzhylovsky. Undertecknad har redan skickat grattis-SMS och en ”förlåt-mig-bukett” blommor till Yuksel.
I övrigt på herrsidan hade vi bara dubbelspelet i Dubai kvar att följa där Markus Eriksson och Milos Sekulic återigen tagit sig till final. Denna gång stod Altmeier/Miedler för motståndet och glädjande nog drog svenskarna det längsta strået och vann 10-7 i supertiebreak. Två svensktitlar i dubbel denna vecka med andra ord. Extra tungt för Altmeier som strax innan dubbelfinalen oförklarligt förlorat singelfinalen mot beskedlige fransmannen Escoffier.
Damsidan så och denna gång börjar vi med den tappra gruppresan till tunisiska Hammamet. Allt fler svenskor ansluter, men kvalframgångarna tycks ändå utebli. Denna vecka var det Therese Ekdahl, Jennifer Jussi, Rebecca Ehn, Malin Falk och Emmi Zander som alla föll i första kvalomgången. I huvudtävlingen klev Fanny Östlund in utan att lyckas överleva första rundan.
Linnea Malmqvist fortsätter att leverera WTA-poäng. Detta efter att ha vunnit sin första omgång mot en jämnrankad indiska och i matchen efter pressat femteseedade egyptiskan Samir hårt. Linnea hade en rad setbollar i första set och ledde 3-1 i avgörande men fick till slut ge sig 5-7 6-2 4-6. Det är tydligt att Linnea just nu är den hetaste svenskan på ITF-touren och hennes ranking runt plats 860 lär förbättras snabbt om hon fortsätter på den inslagna vägen.
”Varför kämpade jag så hårt?” Den frågan kanske Anette Munozova ställer sig på hotellet i Sharm El Sheikh efter att ha slitit i sin kvalfinal som hon till slut förlorade med 6-7 i avgörande set bara för att strax därpå få en Lucky loser-plats i huvudtävlingen. Dock får sägas att det var en bitterljuv belöning då förstaseedade Hsu stod för motståndet och en trött Anette fick bara med sig 3 games.
I övrigt. Tystnad.
Singelpoäng denna vecka alltså till Arvidsson (2p), Eriksson (1p), Sekulic (1p) och Malmqvist (1p).
På återhörande.
/Marc-Kevin Goellner
skriven
Ironi eller allvar i er rapportering? Både och antar jag...
Jag sitter dock och längtar efter det som inte hänt på länge. Att en svensk spelare skolats och härdats så bra i tex vinter-sommartour att hen är så bra så att hen efter ett par acklematiserings-itf:er är så bra att hen går igenom och vinner 2-3 tävlingar på ett kvartal och sedan har tempot för att flytta upp en nivå direkt och avsluta året, som inleddes orankad, runt 250-350.
Söderlund var på väg mot ngt sådant men annars en raritet. Jag vet att några av er säger att svenska motståndet är för svagt men samtidigt räknas här upp namn som aldrig vunnit en svensk tourtävling. En sak i taget?