Replik på en replik - räkneexempel

10 kommentarer
Hej, Petr Korda här. Har skrivit två inlägg om saker jag tror är viktiga för att nå "toppen" ur ett svenskt perspektiv. Har ramlat in en del kommentarer kring mina inlägg där läsarna har lagt ned mycket tid och tanke på sina svar, tack för det, roligt att det engagerar!

Det var ett svar som var så intressant så jag väljer att svara i bloggen. En anonym skribent (helt ok att vara anonym, det är vad som står som är det viktiga 😜) listade upp kostnaderna att ha ett barn i junior-itf ålder som satsar rejält. Huruvida man måste spela 20 ITF per år är ju en budgetfråga men det var inte det som fångade min uppmärksamhet.

Skribenten skriver att den erhåller 15 timmar träning/vecka i sin klubb. En mycket hög siffra enligt mina erfarenheter av svensk klubbträning. För detta betalar de 20.000 kr per år. Skribenten skriver sedan att spelaren erhåller 0 kronor i stöd från sin klubb.

Här är kanske ett av de största missförstånden bland tennisföräldrar samt skillnaderna kring ekonomi mellan Sverige och de flesta andra länder. Det är ofattbart billigt att träna i Sverige.

Lågt räknat, exempel på svensk klubb:
Säg att klubben erbjuder träning 30 veckor per år.
Spelaren får 10 timmar träning/vecka
Kostnad 20.000/år

Det innebär att spelaren betalar 67 kronor i timmen för träning! Tar man det exempel som läsaren skrev i kommentatorsfältet så betalar de mindre än 45 kronor i timmen för sin träning. Även om man trycker in 4 spelare per bana så är det ju uppenbart att varje timme som dessa spelare tränar så gör klubbarna en stor förlust. Bankostnad, tränarlön och bollar kostar ju mycket mer än de pengar som betalas in. Så när läsaren skriver 0 kronor i stöd från klubben så anser jag att det är en oschysst tolkning av verkligheten. Klubben gör en stor insats för spelaren ekonomiskt.

Det är också detta jag ser som en stor skillnad, i det land jag jobbar i samt länderna runt omkring så betalar man MYCKET mer för att få sin träning.

Då vi på Tennistankarna ofta nämner vårt engagemang för svensk tennis är det givetvis lite märkligt att jag jobbar i ett annat land med spelare från andra länder. Men detta hänger också ihop med ovanstående räkneexempel. Klubbarnas upplägg gjorde att jag som tränare i Sverige fick lägga 50% av min tid på admin samt saker som inte hängde ihop med spelarutveckling för att lösgöra pengar till de spelare som satsade. Dessutom körde man morgonträning innan skolan med spelarna samtidigt som man skulle stå kvällar med spelare efter skolan vilket gjorde att arbetstiderna blev 7-18, 7-19, 8-20 och liknande. I det landet jag jobbar nu jobbar jag oftast 7-16 tack vare bättre skolsystem och 95% av mitt jobb är på banan med att förbättra spelare. Ur ett rent egoistiskt och "glädje"-perspektiv valde jag då att flytta. Jag har stor respekt för de tränare som sliter på med 50-60 timmars veckorna i de svenska klubbarna för att förbättra svensk tennis, ni får sällan beröm men hatten av till er!

Tennis är en dyr sport och jag vill inte på något sätt "hetsa" fram att man måste vara miljonär för att kunna ha sitt barn i tennis men jag lyfter ändå frågan att klubbarna måste tänka om och vara tydligare. Förväntar man sig som spelare ett upplägg som ska likna internationella akademier måste man kanske vara beredd på att betala MYCKET mer. För de spelarna som inte har råd kan man köra en mer klassisk svensk utbildning där man får en grund av sin klubb men sen får man genom eget spel öka sin dos. Viktigt att komma ihåg att våra bästa spelare i dagsläget har tagit sig fram utan stora ekonomiska satsningar i unga år så det är möjligt.

Håll debatten vid liv!

/Petr Korda

 
1 Anonym:

skriven

Vi har ju knappt några "bästa spelare" om vi jämför oss internationellt.
Det beror på att för få juniorer har råd att spela internationellt. Varken förbunden eller klubbarna satsar fullt ut och då får vi inga toppspelare. De måste samarbeta och se till så att ex topp 5 i varje åldersklass från 16 år och uppåt har råd att spela internationellt, och även sedan att våra bästa seniorer kan fortsätta sin satsning. Tyvärr finns ingen kompetent personal som kan dra in sponsorer till en "elitsatsning". Wallén o Co har på 2 år lyckats få in Gjensidige Försäkringar. Inga belopp har nämnts och absolut inget nytt för våra bästa spelare har hänt. De bästa spelarna i Sverige är absolut ingen större kostnad för klubbarna....bara om du räknar bankostnaden + tränarlön. De är stora förebilder för alla i klubben (medlemmar/sponsorer) som genom rätt personal i klubben kan förvaltas till stora intäkter för klubben. Våra spelare kan vara hur bra utbildade som helst genom varje "fönster", men har de inte råd att åka ut i världen är det ändå kört.

2 Anonym:

skriven

Vet inte vad Björn M går på ? När det endast fanns svartvit TV kanske det fungerade med husbil i Europa ? Ta reda på hur alla topp 100 idag på ATP tagit sig dit. Mat,sömn och återhämtning är bland det viktigaste om du skall lyckas. Det är mycket små detaljer som gör om du lyckas nå fram till absoluta toppen, och tyvärr fungerar det inte med Hot Dogs i en kall husbil i dagens konkurens. Kanske om du nöjer dig med att bli bra i Sverige.

Svar: Hej. Vi på Tennistankarna skulle uppskatta en trevligare ton i inledningen av ditt inlägg. Att ha olika syn på vad som är "rätt" väg att gå är naturligt. Folk har olika uppfattningar, det är ok.
tennistankarna.blogg.se

3 Anonym:

skriven

"Hål i huvudet" + "Vad är det för fel på er" .......är det bättre formulerat tycker du ?
Lycka till i fortsättningen !

Svar: Nej, det är inte bättre. Mvh Tennistankarna
tennistankarna.blogg.se

4 Snickarn:

skriven

Har aldrig Dustin Brown varit topp100?

5 Snickarn:

skriven

Nä husbil funkar kanske inte. Dustin Brown t ex hade ju en VW Camper van...

6 Björn:

skriven

Ber om ursäkt för mina inte så noga valda inledning.
Jag uppskattar och men saknar också denna sorts forum så jag lovar sköta mig bättre ;)
Sakfrågan vi talar om är ju varför svensk tennis börjat gå kräftgång.
Iår för 20 år sedan vann vi Davis cup, sedan dess blev det uppförsbacke. Vad hände? Det är väl det vi alla har våra åsikter om och alla torde vilja ge sin syn. Dörren är öppen för den dom vill att delge sina tankar och tillsammans kan vi göra skillnad tror jag.
Det är oerhört synd att inte fler kliver ut ur garderoben och tar till orda? Det finns otroligt mycket åsikter på både bana och läktare, men det viskas bara i skuggan.
Träd fram och just i detta forum finns ju möjligheten att välja hur mkt av dig som "åsiktsägare" skall synas.

Min åsikt är att vi har blivit lite för bekväma helt enkelt. Vi vill röra oss fritt och bekymmerslöst. Vi vill gärna ha lite guldkant och är måna om hur vi ses utåt. Vi vill ogärna stöta oss och håller oss på sin kant.
Ovan "lyx och komfort paket" kostar.
Vi blir lite bortskämda på kuppen. Det gynnar inte utövaren direkt i jämförelse med mången motståndare som kommer ifrån betydligt ruffigare förhållanden. De är mer tacksamma och empatiska över chansen de fått att få utöva vår sport.

Sverige har (jämfört med Spsnien som jag vet en del om) inte de ekonomiska resurser som krävs på förbundsnivå. Varför är inte jag rätt man att svara på, men det var inte direkt bra förr heller och ändå lyckades vi.
Jag är vän med en spanjorska som är kring WTA 70 idag. Hon är ifrån en liten klubb uppe i bergen. När hon var 12 så handplockades hon av förbundet på en lokal DM tävling till Barcelona. Hon flyttade själv utan familj 30 mil hemifrån då familjen inte hade råd att följa med.
Förbundet satsade stentufft på stora kullar av de bästa juniorerna med allra bästa träningen.
De körde en akademi med skolgång såsom alla andra barn men betydligt mer tennis. Ni förstår...

Hur de får in pengar vet jag inte.
Hur de kan ha stora tävlingar så frekvent, ingen aning.
Högst troligt så kommer näringslivet in i större utsträckning än här.

Dustin Brown är ett lysande exempel på hur jag tänker mig en ekonomisk satsning skulle funka även idag, kanske tom ännu bättre om man reste i grupp med tränare.

Det finns ett topp 4 namn i Sverige som verkligen kämpar med hundralappar.
Dennes problem är att hen reser själv. Det behövs regelbunden träning, inte sparring.

Reser man i grupp är en nackdel om man förlorar tidigt så måste man vänta in de andra innan resan går vidare. I gengäld så har du möjlighet att träna på i gruppen med tränaren.
Här ser jag större fördelar än nackdelar.

Mitt sammanfattning.
Sänk graden av komfort och flärd. Begrav egoisten och börja samarbeta. Då tror jag att vi kan göra ett närmande vår forna storhet.

God afton
Björn

7 Snickarn:

skriven

Som alla komplexa frågor så bygger ju lösningsförslag på egna erfarenheter och värderingar. Och utifrån min erfarenhet från en misslyckad satsning i unga år så har man ju talang inom olika områden och behöver hjälp inom andra. Jag var tekniskt bra, men mentalt hopplös (och är fortfarande); andra har ett psyke och en mognad som är fantastiskt men behöver hitta sina styrkor och svagheter. Hur gör man det idag inom tennis-Sverige? Att man måste hitta sin teknik vid 9-13 års ålder eller vad det står, och sen jobba med taktik och övrigt, visst. Men till vilken grad? Vad har man för unik talang som ger förutsättningar att nå så långt som möjligt (tänk skillnaden Nadal mot Karlovic mot Gonzales). Sen, har man dåligt tävlingspsyke kanske man måste tävla mycket, har man det inte kanske det inte är så viktigt? Är man en lagspelare är det bra att utvecklas i team, är man det inte så är det ju inte bra? Grundfrågan är väl: Hur identifierar man i unga år en talang (som kanske inte blommat ut men har potential) och hur tar man denna person från "Good to Great" eller kanske "Bad to Great"... ;-)

8 Björn M:

skriven

Jag skulle vilja lära mig mer om hur våra tidigare stjärnor lade upp sin tävlingsagenda under 15-18 år innan de blev proffs??
Det är i denna ålder JAG tror vi förlorar talangens chans att etablera sig.
Jag tar tacksamt emot tips på artiklar eller litteratur.

Om det var någon som besökte SALK så kanske ni såg det danska löftet Holger Rune, blott 13 år (fyller 14 29:e april) tävla i 18 ITF'n.
Det var hans tredje tävling på nivån den veckan. Följande resultat har han i den kategorin.
Okt -16, Rungsted. Förlorade i tredje rundan.
Dec -16, Stavanger Förlorade första rundan i 3 set.
Jan -17, Bromma Tog sig till kvarten.
Jan -17, Malmö Tog sig till final.
Feb -17, Köpenhamn. Förlorade första rundan.
Nu vågar jag påstå att han onekligen är ett ämne utöver det vanliga, men mig veterligen är det inte många av våra 13-14 åriga juniorer som spelar 18 ITF'er??
Borde vi inte spänna bågen lite till? Utsätta oss för större risker att verkligen åka på stryk tidigt? På träningarna verkar ju vartenda kotte gnälla på att det inte finns tillräckligt med uppåtträning?
Tävla upp ordentligt då också, det är ju enda sättet att hitta sitt sätt att vinna/kriga sig till matcher.
Det är väl oerhört fostrande om något, men det finns ju som alla vet en begränsning i budget.
Det är här jag menar att vi måste hushålla med utgifter för att tillåta adepten att våga prova och misslyckas utan att ha press.
Jag har hört några toppnamn i 13-14 års ålder bl.a. åka till Turkiet som en lite charmig charter med halva familjen. Respass i första omgången!
Det är presic som bilden ovan beskriver ren kapitalförstöring.

Är det ingen som håller med mig i min analys??
Det kanske är fel på mig ändå? 😂

9 Björn M:

skriven

Snickarn, jag tror på uttrycket GRIT är en pusselbit som kan få talangen att blomstra. Oavsett GTG eller BTG. (Även mental ohälsa du beskriver ;))

Jag förknippar GRIT med viljan att prestera lite som när vi gjorde lumpen (förutfattad tanke att vi alla gjort den?? Troligt fel)
Då fick vi lära oss att oavsett förhållande av trötthet, kyla, väta, värme ja Gud vet vad så kunde man alltid göra betydligt mer.
Mina befäl stod ifrån första övningen första veckan och skrek hela tiden:
- Spring!!! Hur trött du än är, du har ALLTID 20% kvar!!! SPRING!!!
Nu var det väl inte den bästa metoden, men det skapade en inställning (hos vissa individer) som flyttade referensramen irdentligt.

Talang finns i vårt avlånga land, vi måste bara förädla den rätt.

Vad i din satsning tog du slut? Det är intressant att höra mer om den sidan också?
Vad hade du kunnat göra annorlunda?
Om du hade haft obegränsat med kapital, vad hade du gjort då?

10 Snickarn:

skriven

Det är skillnad på GRIT och GRIT kanske. På senare år har jag insett att jag har en stor talang i uthållighetsidrotter, Triathlon Ironman och landsvägscykling och annat där jag kan pressa mig jättemycket och prestera på hög nivå. Men jag har inte lyckats överföra den "talangen" i tennis. Att spela två game och sen sitta och vila 90 sekunder. Detta visste jag ju inte heller som junior och det var inte direkt någon som analyserade oss spelare för att hjälpa oss på bästa sätt, I mitt fall, hade jag antagligen behövt mental träning och nån som pushade mig, och spelat massor med tävlingar. För någon annan är det ju nåt annat dom behöver jobba med. Sen vet man ju inte hur långt det räcker, men finns viljan och en talang inom något område (bollkänsla, serve, snabbhet) och tillräcklig talang i resten så kanske det ökar chanserna. Nu är ju detta bara mina egna spekulationer som kanske inte har någon generaliserbarhet eller substans men, ibland är det bara det man har att komma med... :-)