Bland svenska tennisspelare som ser ut att ha hygglig chans att nå topp 500 var det tidigare ovanligt att man valde collegespel. Många är de svenskar som hoppat över collegetennis och istället valt att harva på Futures och Challengers. Av de 35 svenskar som är födda 1976 och senare som nått topp 500 (se tidigare sammanställning) så har endast sex spelat collegetennis. Många av de övriga 29 hade mått bra av att spela collegetennis men valde istället att ge sig ut på touren direkt efter gymnasiet eller i vissa fall grundskolan.
Den svensk som idag är 40 år eller yngre som nått bäst singelranking efter collegespel är faktiskt den underskattade 76:an Daniel Andersson som nådde så högt som 267. Sverige hade en mycket stark och bred generation spelare födda 1977-1978 som nådde stora framgångar på juniorsidan. Alla de spelare som togs ut till Tennisförbundets U21-satsning under ledning av Stefan Svensson valde att inte spela collegetennis. Med mycket starka juniorresultat i ryggen kändes det nog som rätt beslut då men ingen av dem nådde senare topp 100. Robert Lindstedt, 77:an som inte var tillräckligt bra att ta en plats, åkte däremot till USA och blev sedan den enda i gruppen som gjort sig en riktigt bra karriär som tennisspelare om än i dubbel. Det svenska materialet spelare tunnades sedan snabbt ut i de efterföljande åldersgrupperna men bland 80:orna nådde Johan Brunström, Daniel Klemetz och Alexander Hartman fina resultat på college och senare en ranking på topp 400 i singel. I Brunströms fall även en bra karriär på dubbeltouren. Även om han knappast blivit förmögen på sin tennis så har Brunström varit tillräckligt bra för att kunna gå runt på sin tennis, spela alla de stora tävlingarna och ha ett väldigt roligt arbete i drygt ett decennium. Efter 80:orna hittar vi inte en enda svensk med college-bakgrund som nått topp 500 förrän den 17 år yngre Calle Söderlund, som redan hade nått topp 400 innan han började på college.
I min värld är det mycket svårt att motivera att inte välja att åka och spela collegetennis om man inte har:
1. Väldigt bra resurser som möjliggör en fullskalig satsning utan ekonomiska bekymmer.
1. Väldigt bra resurser som möjliggör en fullskalig satsning utan ekonomiska bekymmer.
2. Är extremt bra som junior (minimum topp 10 i världen).
3. Är mogen som person och känner att man är redo att ge sig ut på touren redan vid 18-19 års ålder.
/ Diego Junqueira
skriven
Problemet för svensk tennis är väl att vill du bli riktigt bra (topp 100) då skall du aldrig sätta din fot på ett vanligt gymnasium/tennisgymnasium och därmed kvalificera dig för college. I princip tar en spelare ett avgörande beslut redan i 15-16 årsåldern. Hur många av våra topp-100 spelare har en fullständig gymnasieutbildning? Kommer inte på så många.